Jag kör stenhårt på voltaren gel på benen för att få bort blödningen som är där. Självklart att jag ska försöka springa ikväll igen, jag springer på tills benhinnorna säger stopp och då cyklar jag några dagar istället. Igår kände jag mig riktigt trött, och därför var det extra roligt att det gick snabbare än vad det brukar. Vill påpeka att det här är bara är början, jag skulle inte vilja påstå ens att jag kommit igång med löpningen.
Självförtroendet är väl inte på topp. Varje människa jag springer förbi tänker "Det var inte en dag försent den där tjockisen började löpa", eller så håller de bara på att trilla omkull av vibrationerna i marken. Sanningen ligger i betraktarens ögon.
Jag känner mig inte som en tjockis när jag springer. Jag känner mig smal, vältränad och lätt som en fjäder. Jag håller en ganska bra fart, mitt steg känns lätt och jag börjar inte svettas förrän till sista kilometern.
Det känns som en evighet till mina smala dagar. Men jag är på väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar